En besvikelse

Blää jag undrar om jag är för hård mot mig själv.

Eller jag vet inte... Men det bara slog mig i dag då jag och min vän Honken hade vår vanliga veckovisa terapisession. (Lunch alltså).

(jag):"Hey jag fick ju inte det där jobbet som jag sökte...(som jag gärna ville ha som skulle garantera min hyra)"
"Nå voi äsch, de va skit.' 
"Nåjoo men inte är det väl så farligt? Jag tänkte va lessen i dag, men inte sen mer. Eller max över veckoslutet."
"Va?? Du får nog en vecka för det där!" 

Untitled

Jag bara ööh va? Jag som ren funderat ut att nåjo det harmar men det jag inte kan påverka behöver jag i princip inte va nedstämd över. 

Men så är det ju inte alls? Jag får ju visst va lessen över såna saker. Men sen har jag nån grej att jag inte vill att andra ska tycka synd om mej, liksom ömka mig.

Det är synd om en som blivit lämnad eller vars anhöriga har dött men inte att man inte får ett jobb. Då vill jag inte se en medlidande blick för jag tolkar det som att personen tänker att det är jättesynd om mig 'för hon kommer ju aldrig få ett annat jobb...'

Kanske jag därför genast börjar söka saker som är positivt med den tråkiga saken.  Som 'okej jag fick inte jobbet den här gången men det kanske för mig till något annat superbra jobb'. Jag vill inte själv heller tycka synd om mej själv för det för mig inte framåt.

Untitled

 

Men klagosången slutar inte här. Jag var en sån fans besvikelse i dag på roller derby-träningarna. Alltså helvetet brakade lös så dålig jag var. Jag har inte spelat träningsmatch på flera månader för att jag alltid haft jobb eller annat program på fredag kväll, men i dag blev jag då utnämnd att vara jammer, alltså den som plockar poängen. Jo tjena. Vi spelade mot B-laget (finska mästare) och jag orkade kämpa mot dem två gånger innan jag kastade in handduken. Såg sen så lidande och gråtfärdig ut att andra frågade om jag var okej. Inte jättekul att svara: "Nåja jag har bara lite för dålig kondition så jag orkar inte vara på banan i mer än 2x2 minuter för då spyr jag." 

Jag var en besvikelse för mig själv och för mitt lag och också för A- och B-laget som var med. Det var bara så förnedrandeeee. 

Den här ständiga dialogen mellan att avsky sin prestation och sina obefintliga uthållighet (som alltid har varit obefintlig) och att försöka lugna sig själv. (Hur sku jag kunna bli bättre om jag aldrig har chansen att träna). 

Sen började jag fundera på en sak. Jag har en sträng regel att aldrig tänka illa om eller se ner mig själv. Men jag tänker ofta att jag är besviken på min prestation, och logiken där är att jag alltid gjort skillnad på att kritisera vad man gör och hur man är. Men är det faktiskt det eller ser jag ändå ner på mig själv?

Å andra sidan är jag också bra på att lyfta mig själv. Men det startar oftare ifrån att andra berömmer mig. 

En orsak till varför jag funderar på såna här jobbiga saker är säkert att jag har en underliggande stress. Jag är rädd för hur jag ska kunna betala min hyra i vår och att jag får för få jobbturer så går det illa. (Inte illa för kaninerna för de är prio 1 <3).

I alla fall ska jag försöka sänka mina krav på mig själv. Och ja- *lYfE iZ hArD* och ibland är det okej att va orolig eller lessen eller deppig. Också över såna saker som jag skäms över. 

Och desstuom är det ju faktiskt november. 

Untitled

Ingen mänska är en ö. Nu vill jag bara skriva glada inlägg efter det här. Slutar med en smiley :) 

13.11.2015 kl. 23:45

Lagligt blonda Fraidei

Hej!! Den här helgen gick fort! Det var ju halloween, och det verkar bara bli större och större festligheter för varje år. Folk firar verkligen halloween nuförtiden. 

Nåväl. Helgen började med lördagsträningar: 

Untitled

Tränar i vår kära Bunkkerifemma. Här ett möhippegäng som kom för att testa rullskridskor. Sånt kan man också göra. 

Untitled

Jag har blivit ett PROFFS på att köra bil i stan!!!!! Jag är inte livrädd mer, utan jag håller mig ganska lugn. Jag har berättat det här förr men jag tycker inte man kan betona sina färdigheter tillräckligt...

Untitled

Skulle gärna fotat hela bilresan till och från bunkern, men av förklarliga orsaker gick det inte. Håll i ratten vänner. 

Untitled

Sen kom jag hem och svirade om till mitt blonda alter ego! Hur kan jag bli så SÖT!? (På tal om att betona sina bra färdigheter..) Men vem skulle jag föreställa? Jo...

Legally-Blonde-2001-Promos-legally-blonde-14023182-609-609

Elle Woods från Legally Blonde (Reese Witherspoon). En rätt osatsad utstyrsel från mitt håll, hann aldrig till nån affär efter jobbet, har slutat så sent. 

Untitled

Gruppfoto! Vanessa ordnar alltid skitbra fester. :D 

Untitled

Sen gick vi till gaybar. Första gången för min del. 

Untitled

Och håret blev trassligare och trassligare för vi dansade loss. En anmärkning från en gaybar: det känns så konstigt att hela baren är full med karar, men ingen ger tre tjejer uppmärksamhet. Annars när man dansar i baren sku man aldrig få vara ifred. Ok det fick vi inte nu heller, men i betydligt högre grad än i en vanlig bar. 

Söndag: 

Väckarklockan på halv tolv. Skönt. 

Untitled

Det här är förrådet i min kanske framtida lägenhet. Den är rätt dyr, men vilken lägenhet är nu inte det i Helsingfors. :/ Söker alltså lägenhet!! Tvåa, 820€, Helsingfors! Från 1.12 eller 1.1. Hjälp en djurbloggare i nöd! :) 

Untitled

Cooolt, sku kunna filma och fota här. 

Untitled

Sen åkte jag och köpte en läderväst av en random person som postat i Vallila kierrettää (Vallgård återvinner). En facebookgrupp där folk säljer sina gamla prylar. Jag lämnade bilen på min gamla gård på Rautalampivägen. På parkeringsplatsen som fortfarande borde vara min... Jag flyttade ut i september men har betalat för platsen fram till januari. Min gamla trapp syns i bakgrunden <3

Bonusbilder: 

killb

Frida som "hon Kill Bill", 2014.  kanin3

Frida som "rullande kaninprinsessa" också 2014. 

Västen som jag köpte var superfin och hon som sålde var så glad och vänlig att det kronade den här dagen som annars varit skit. Smått krabbismorkkis, missförstånd mellan mig och en vän, (klarar inte det, kommer aldrig mer säga nåt som kan ens uppfattas som 1% provocerande eller stötande eller upprörande. Jag vet att jag säger emot mitt konstaterande: "orkar inte vara artig") men jag vill verkligen inte såra andra genom att vara klumpig/plump). 

Nåja! Såna privata bekännelser kommer inte ofta upp på den här bloggen!! Så njut av det, hehe. (Eller kom med tips) Men det märks att det är november, den jävligaste och sorgligaste månaden på året. Allt blir bara tråkigt och melankoliskt. 

Imorgon är en ny vecka och jag kommer jobba hårt, förhoppningsvis med intressanta uppdrag. 

01.11.2015 kl. 23:28

Träningar

Outfitgif från min senaste springtur. Gillar retrostilen. 

I fredags var det första träningarna för mig efter vårt roller derby-lags sommarlov. Vi har ju flyttat från idrottshallen i Böle till vår alldeles egna Bunker. Inte helt egen, utan vi hyr den från ett paintball-företag. Bunkkeri finns på Busholmen bakom Verkkokauppa. I Böle hade vi dåliga träningstider som ofta blev inhiberade. Innebandykillarna kommer liksom först. Så nu har vi det bra. Bara att där är dammigt och hårt golv att ramla på, men kanske jag snart slutar vara rädd för att ramla där..

Det kändes hur som helst jättebra idag efter träningarna. Blev riktigt svettig och slut. Så hårt pressar jag aldrig mig själv när jag är ensam. 

Dock blev jag 1,5 timmar försenad till träningarna på grund av jobb, och när jag öppnade min väska med rullskridskorna märkte jag att jag hade glömt att byta bort uteringarna! Borde ha bytt eftersom uteringarna är mjuka och mina senaste inneringar passar perfekt till Bunkerns underlag. Men det gick helt okej ändå, fast det var lite svårt att bromsa. 

I typ exakt två år har jag haft roller derby som hobby. Även om mitt mål i början var att bli en av Finlands bästa roller girls så har jag hittills inte haft tiden till det. För att bli bland de bästa i Finland ska man dedikera sitt liv till träning. Roller derby, kondition-och muskelträning vid sidan om. Jag har inte ens haft tid att gå på alla våra träningar med laget. 

Och jag önskar att jag kunde säga att den saken kommer att ändras, men jag vet faktiskt inte... I våras jobbade jag så mycket på examensarbetet, i höstas mycket med dokumentären En trevlig liten film om döden. Sommaren 2014 jobbade jag i Borgå och prioriterade att träffa kompisar och festa. 

I höst kommer jag att bo i Kivikko som ligger 15 kilometer från Bunkern, nästan en timmes resa med lokaltrafik. Jag vet inte hur mycket jobb jag får (HAR JAG INTE SAGT ATT JAG FÅR FORTSÄTTA SOM REDAKTÖR PÅ YLE? INHOPPARJOBB MEN ÄNDÅ??), men jag kommer nog ta allt jobb jag blir erbjuden, i alla fall i början. Tv-nytts dagar är ofta till klockan 20. Det betyder att jag missar i alla fall början av träningarna som ofta börjar ren 19. Från Böle tar det kanske 35 minuter att ta mig till Bunkern. 


Det känns som om det bara inte kan finnas för många komponenter i ens liv. Att man bara kan prioritera en eller max två sakar i sitt liv. Hittills har det varit skola och/eller jobb och att umgås med *killar* och vänner. I höst ska jag också påriktigt satsa på kaninerna. Umgås med dem mycket och träna klicker. Och det känns jobbigt att veta att jag kommer att lämna dem ensamma över 12 timmar per dag, ibland flera dagar i rad. 

Jag skulle också vilja börja styrketräna och speciellt börja med yoga. Men när skulle jag hinna med det? I så fall måste jag välja bort något annat. Yoga kan jag göra hemma i alla fall, har tänkt ladda ner Yoogaia en tid. 

Vad tror ni andra om prioriteringar i livet, hur många komponenter kan ens liv bestå av? Varför känns det som om vissa håller på med 100 saker och att jag själv bara hinner med en sak per dag och sen ska man sova. (och då går jag inte tidigt till sängs).  

09.08.2015 kl. 22:58

Jobb och lugn

Hej bloggizar! 

Har jobbat mycket. Och varit på Provinssirock. Och chillat i Borgå med Tessa. Mest har jag jobbat. Dagarna på tv- nytt är jättelånga. Men jag trivs. Eller som min kompis Beli sa- första veckan på ett nytt jobb så gråter man. Det är tungt. Det kan jag skriva under på. Det har varit mycket ny info och jag är såklart orutinerad. Jag vill kunna allt genast och det känns som en besvikelse när jag inte levererar så snabbt. Men jag är faktiskt snabblärd som alltid, men inte alltid den snabbaste.

Jag mår bättre. Jag misstänker att det har att göra med jobbet. Jag måste ha en uppgift för att känna mig nödvändig. Hoppas jag har ett jobb på hösten också.

I dag var jag ut med rullskridskorna i mina trakter. Tror inte att jag hade på mig dem en enda gång under förra sommaren. Ska försöka komma ut mer den här sommaren. Jag är definitivt skickligare än för två år sen då jag rullade ute sist. 

 

 

02.07.2015 kl. 01:34

Halå från stugan

Känns som om jag inte fått vara rolig på en stund då jag knappt har träffat folk på länge. Får bara driva med mig själv. Okej, visst har jag träffat folk, men jag har kanske inte varit så skämtsam såhär i stressiga tider. Ska försöka få en version av examensarbetet färdigt i morgon men vet du... Ha ha! Är helt övertygad om att mitt arbete är det sämsta på länge. Inte ämnesvis men att ingen förstår vad jag menar och att analysen är fattig och ostrukturerad. Men jag tänker att bara jag nu får en version färdig så får jag väl vara nöjd.... Eller inte. 

OM DET FINNS FRIVILLIGA LÄSARE SOM KAN LÄSA IGENOM MITT ARBETE OCH GE KOMMENTARER SÅ HÖR AV ER TILL DJURBLOGGARN Å DE SNARASTE! 

Skarmavbild 2015-04-23 kl. 20.07.17

Nåväl. Nog har jag ju hängt med människor när jag tänker efter. Iddis kom till Hesa på lördag så vi gick på kaffe! På söndag hade jag kultur/studiecirkel med Tessa och Honk. Och så har jag träffat människor på mina träningar. 

På tal om träningar, i dag var jag på en fustratimme som provkanin åt en i mitt lag som håller på och utbildar sig till fustratränare. Jag var aningen rädd före träningen då jag hört vad mamma berättat. Och visst var det tungt men jag testade en crosstrainer för första gången. Jag fick bekräftat att jag har stor svank vilket jag redan visste och är störd på. Sen fick jag också lära mig hitta mina inre magmuskler. Att andas rätt är svårt och också att hålla rätt hållning i alla övningar. Axlarna ska också dras bakåt men bröstet får inte skjutas fram. Skulle gärna fortsätta träna med en tränare, så om nån blivande PT vill ha en försökskanin så anställ mig! 

På tal om träningar del 2, på söndag spelar jag mina första riktiga roller derbymatcher för det här året! Jag har inte skrivit mycket om roller derby på länge men just nu är jag inne i en bra period. Även om det känns som om jag inte utvecklas så är det åtminstone riktigt kul. Men känner ändå en massa borde:n. Borde bygga upp min kondition och borde träna armar och mage. Och det är ju sant, men det känns inte kul. Och innan matcherna så hoppas jag att min mage blir i skick tills dess, den är lite knäpp och sjuk. Min lilla putmage. 

Untitled

Min familj <3 Ohana <3 

Enda bilden som mig veterligen finns på mig och the kanux. Jag och Herr Tåg klippte klorna på dem i går. Och Sally blev som vanligt sur på mig, hon vägrade äta min godis fast jag satte den på golvet framför hennes nos?! :( Förra gången var hon misstänksam mot mig i nästan en vecka innan jag vann hennes förtroende tillbaka. Den här gången verkar hon inte lika långsint som tur, för i dag är hon glad. 

Ska sätta mig in i skrivflow igen, vi hörs! 

23.04.2015 kl. 20:32

Högholmen!

Vad är en sommar utan ett besök på Högholmen? 

Hade inte min kamera med, då besöket blev rätt spontant, men här är lite mobilbilder. Om ni kan urskilja djuren får ni 10 poäng. Kan hjälpa er genom att säga vilka arter som finns i bilderna. ^^

IMG_0686 IMG_0689

Utter och stenbock (mitt stjärntecken!) 

IMG_0694 IMG_0696

Lejon och kameler.

IMG_0699 IMG_0709

Gås och gundi.

IMG_0721 IMG_0722

Gosedjur

IMG_0724 IMG_0726

Kaniner!! Kom just passligt när de matades! Eller kom just passligt 15 minuter innan så jag hann ordentligt begrunda flocken. :D

IMG_0712

Aaaaaaah ljuvlig dag på Högholmen! 10+++  #lovelife

Förra året jag besökte djurparken var ganska exakt ett år sen, och då knäppte jag ordentliga bilder med en ordentlig kamera, ni hittar inlägget HÄR. Då skrev jag också ganska mycket om besöket, så läs det inlägget istället. 

Idag har jag haft sommarpartyplaneringsmöte med Emma, imorgon ska jag till storstan för roller derby skills testing.

Jag har inte stått på rullisarna på två månader ganska jämt så det kommer kännas superkonstigt. Försöker att inte ha dåligt samvete över att jag inte har varit på träningarna. (Fast två veckor var det sommarpaus). Träningarna hålls i Helsingfors och jag bor ju nu i Borgå och jag jobbar fulla dagar. Känns som om jag inte haft energin till det, eller viljan. Och när jag gör nåt så vill jag göra det fullt ut, och inte bara gå på en träning på två veckor. Så jag väntar tills säsongen drar igång igen till hösten. Men imorgon ska jag åka och göra testet. Har ändå dåligt samvete över det? Skulle gärna tränat annars också, alla mina muskler har blivit förslappade. Men men, jag väljer annat! 

23.07.2014 kl. 20:06

Jag är med i Kollektivet!

Tryck på bilden för att komma till programmet! Jag pratar om mitt namn, om roller derbyns hbtqi- vänlighet och Roller Girl. Jag vet inte, men tycker jag verkar aaaningen sinnesslö?? Men Anne hade också svåra, men bra! frågor som jag var oförberedd på. 

 

P.s. berättar imorgon hur det gick på klädprovningen... 

09.05.2014 kl. 21:30

Helg

Igår visade jag och min klasskompis andra delen av vår dokumentäruppgift vi har gjort i dokumentärkursen. Igen fick vi helt superfina kommentarer och kritik så vi var båda så glada över det! Den handlade om dagdrömmar, och vi hade gjort ett litet experiment med människor i skolans studio. 

På kvällen var jag på roller derbyträningar. Ville inte va med och träna då jag ännu är förkyld, men jag var NSO och skrev upp poäng i matchen. 

derbss

Efter det gick jag till min klasskompis där hon hade förfest, och sen blev det On the rocks med en stor del av klassen. Mycket bra människor. :)

posk 23

Nu ska jag till Borgå, gå på bio, rasta hundar, släppa Sally i hagen och dricka födelsedagskaffe för min bror. 

26.04.2014 kl. 12:14

Om min roller derrrrrbyträning

Tänkte göra ett inlägg om min träning. Har nu spelat roller derby i 8 månader! Om ni tycker detta är tråkigt så hoppa över! 

Innan jag började roller derby har jag inte hållt på med någon sport. Eller, har ridit i flera år och friidrottat i ett, men jag har alltid tyckt att idrott är sjukt tråkigt och eftersom jag är lat som en gammal mops så har jag föredragit att inte träna. Och det har jag inte gjort heller. Just det, har sprungit lite, under höstar och vårar. Det var efter att jag var sjuk i en längre tid som jag ville göra något åt min hälsa (huvudvärk, bihåleinflammation, misstänkt borrelia men det var en hudsjukdom som skapade likadan fläck...)

Men jag har alltid haft lika dålig kondition som en kratta. Och det har varit sjukt tungt att börja träna derby. Jag har varit tvungen att börja från noll.

Och NU FÖRST märker jag skillnad. Har fan i mig väntat på den här dagen, då jag märker förbättringar i min uthållighet. Förut ville jag: 1. Gråta 2. Spy 3. Kasta hjälmen åt helvete 4. Döda någon; när jag blev utmattad, men nu blir känslan inte lika intensiv, och jag återhämtar mig så mycket snabbare! Så sjukt skönt att inte vilja ge upp min idrottskarriär varje träning. 

Har dock inte märkt nån förändring när jag går upp för trappor eller backar... Och det är ju irriterande, för varje gång jag går hem från skolan måste jag gå upp för en jävul till backe, och då flåsar jag nog som en hund. Eller så går jag bara snabbare än innan? 

derbz_3

Blå skjorta, svarta byxor. Ibland känner jag mig spinkig och hjälplös som en kalv när stora motspelare pressar sig mot mig. 

Min hållning har blivit bättre. (Tror jag.) Även om mina magmuskler fortfarande är svaga så har min ställning blivit bättre när jag går och står. Mina ryggmuskler är bättre än mina magmuskler känns det som. Mina armar har också blivit bredare. Jag märker kanske en liten skillnad i styrkan, men de ser och är nog ganska slappa. 

Den skillnad jag märkt mest av är mina vader. När jag klämmer på dem finns där faktiskt massa inuti och jag tar inte bara löst som det var innan. Har annars blivit lite slankare men annars ganska samma?! Ibland är min mage pösig och ibland lite plattare, men jag är en kvinna och min kropp har valt att sätta fettreserven där. "För att skydda mina äggstockar" tänker jag. Får också svullen mage av nästan allt. Den är sällan sjuk, men kan blåsa upp sej rejält. Störande! 

Jag har inte haft en enda skada. Derby är en galen kontaktsport där det tacklas och knuffas, på åtta hjul. Men jag har, peppar peppar, lyckats hålla mig från värre grejer än slag på näsan (av misstag såklart. Man får inte slå ;) ), klösmärken och några blåmärken. Hoppas det hålls så för jag har inte råd med en sportförsäkring.....

En sak jag önskar att kunde förändras är min inställning till träning. Jag är fortfarande samma mops som ibland skippar morgonträningen för att jag hellre sover, och inte direkt gråter fast jag missat många träningar. Jag får ingen träningsabstinens utan tycker fortfarande det är skönt att slappa. 

Jag har förresten slutat snålas på chips! Har förut haft chipssug nästan jämt, men nu har börjat äta godis istället, vilket jag inte åt förut. 

Så träning är fortfarande inte min grej, men jag har hittat en idrottsgren som passar mig. Någon ger order på träningen, och genom att alla gör samma sak tillika så får jag styrkan att fortsätta, fast jag vill kasta hjälmen och börja gråta. 

Här är en artikel från tidningen Vice som såg på en derbymatch mellan Finland och Sverige. Roller derby är visst en sport, kom skribenten fram till. 

 

 

14.04.2014 kl. 15:27

 

Maj 6

Hej, jag är Frida! Jag är en av dem som nästan vrider nacken ur led när jag får syn på en hundvalp gå på gatan. Fridas Djurblogg handlar främst om djuren som finns i mitt liv. Jag har två kaniner- drottningen Sally och energiknippen Sigge. De bor med mig i Helsingfors. Hos mina föräldrar i Borgå finns Golden Retrievern Maya som hatar agility. I bloggen skriver jag om det som händer i mitt liv. Jag är 23 år, utbildad medianom och jag älskar Roller Derby.

Alla bilder tillhör och är tagna av mig om inte annat står skrivet. Om ni vill låna en bild, hänvisa till bloggen.

Kommentarer är ytterst välkomna, jag svarar på alla!

Untitled

Arkiv:
Historien om Sally: 1, 2, 3
Den bästa av hundar: Maya

Untitled

Maya, 6 år

Kontakt:
fridasdjurblogg at gmail.com

Twitter
Flickr

Sally i sängen 2

Sally, 4 år

IMG_1493

Sigge, 1 år

 

Bloggtips: 

Amanda i Underlandet
Anna/ Projekt Ines
Anne
Biffen
Carita
Charlotte
Duellen

Emma
Emma Sophia
Fredrika
Koltrast
Julie
Karin
Kashmi
Kvalificerat nonsens
Mamma/ Helen
Olivia
Púpú von BunBuns
Satu
Vanessa
Vilhelmina
Wonderland

Bloggkommentatorerna
Emelie&Tobbe
HanaPee
Jonna Jinton
Spiderchick