En text om den bästa av hundar

09.04.2013 kl. 12:41

För ganska exakt tre* år sedan föddes en kull valpar. De var nio till antalet, och gula till färgen, precis som Golden Retrievrar skall vara, och den här kullen skulle bli Mettes sista. Färdigt bestämt var att en valp skulle komma tills oss. För några månader sedan hade våra föräldrar gått med på att utöka familjen med en hund, efter att jag och min syster lovat att ta alla promenader, inklusive morgonlänkarna. Vi ville ha en lätt ras, och helst en tik. Inte för liten, inte för stor. Vi beslutade oss ganska snabbt för en gyllene apporterare, då den rasen uppfyllde alla våra kriterier och är en relativt lätt ras.

Det visade sig att valpen vi fick var en jobbig valp. Vi började till och med kalla henne för Monstret. Hon nafsade, tuggade och bet. Hårt i våra näsor, fingrar, händer och tår. Hennes favoritlek hette “attackera människoben”, och den lekte hon flera gånger per dag. Vi försökte att alltid ha leksaker till hands så att vi snabbt kunde erbjuda en leksak att bita i, men det var inte lika kul tyckte hon. Nog visste vi att valpar bet, vi hade ju läst mängder av böcker, men inget av böckernas tips fick henne att sluta.

Orsaken till varför vi fick just Material Girl från kullen, var för att hennes bakben var lite för nära varandra när hon sprang, och för att hon var lite för stor för att vara tik. Hon var kanske inte den bästa hunden att ställa ut alltså, något vi inte ändå ville göra. Dock besökte vi hundutställningar med henne sedan, för att se hur det går till på en sådan. (Pudlarna hade de mest underliga frisyrer och pälsen på de engelska fårhundarna tuperas för att se vindpinad ut!) Förutom att besöka hundutställningar gick vi med Maya på stan, tog med henne på utfärder och i båten. Vi träffade en massa andra hundar, gick på valpkurs och vi testade också på agility...

Maya var ett år när började med agilitykursen. Hon hade haft sin första löptid, och nu ville vi aktivera henne och göra något kul. De bästa agilityhundarna är, förutom fårhundar som Border Collie, små, snabba och smidiga hundar. Det är vad Maya inte är, men vi ville ändå testa på hundsporten. De första gångerna gick väldigt bra, Maya var bäst i klassen. Hon klarade av tunnlar, bryggor och slalompinnar, medan de andra hundarna inte förstod någonting. Men efter andra lektionen var det ombytta roller. Det var som om Maya inte fattade varför hon var där och måste gå igenom samma tråkiga tunnlar om och om igen. Hon lade istället sig ner för att bli ompysslad av tränaren.

Att ta hund är kanske lite som att få en bebis. Man smider stora planer på allt man skall göra, drömmer om alla ljuvliga stunder man skall ha, och förbereder sig med att köpa massor med mer eller mindre nödvändiga tillbehör. När tillskottet väl kommit dokumenterar man allt den gör. I mitt fall både fotade och filmade jag nästan varje dag. Sen blev Maya så naturlig del av familjen att dokumenterandet rann ut i sanden.

Maya är den smartaste hund jag vet, och jag är så glad över att hon finns i mitt liv. Maya är verkligen den bästa av hundar.       


Texten är skriven för en svenskakurs i april/maj 2012. Lite redigerad. 

*Nu är hon ju fyra.

 

En bild på lilla Majsan, här ungefär 10 veckor. Den väcker två frågor; kan naturen faktiskt vara sådär grön och valpar sådär söta?

Fridas Djurblogg Lönnroos
Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Plus och minus

Hej, har haft en helt okej studiedag i dag. Har kommit lite framåt men har nog också varit rastlös och ofokuserad mellan varven. Men tänker fortsätta ännu nån timme till. Kunde ju inte låta bli att åka till Tavastia i går kväll... Biljetten kostade 18€ men det var nog värt det. 

Seinabo Sey i sin röda kaftan. 

Jag missade Ronya som var förband, eller jag hörde henne när jag köade till garderoben, men hon slutade precis spela när jag fått min jacka upphängd. Men Seinabo Sey sjöng så braa. Om det stämmer att det här var hennes första timmeslånga spelning så förklarar det en sak som jag funderade på.. Nämligen att tempot under konserten kändes lite ojämn. Eller rytmen mellan långsamma och snabba låtar var konstig ibland. 

Träffade helt för lite kompisar ändå, hade räknat med att skymta många fler. Jag kom för sent helt enkelt. 

Untitled

Jag körde på lila och glitter. Min paljettkjol, lila magtopp, lila läppstift och svagt lilanyanserat hår. Så otroooooligt skönt att få klä upp mig, har känt mig så gammal, ful och tjock på senaste tiden. Brukar liksom inte alltid se ut som på bilden här. Borde kanske börja lägga upp sanningsenliga bilder på mig också. Hehe. 

Nåväl, dagens plus och minus då. Ser fram emot: 

+ Att dricka en cider med maten, köpte upciders nya smaker. 
+ Är också så lättpåverkade att jag köpte grönkål som jag ska laga chips av i kväll. Är säker på att de kommer smaka skit men vill ändå testa. 

- Ser inte fram emot att städa undan efter min matlagning. Har aldrig varit en sån sottkock i köket och klottat ner så mycket.
- Kanske jag är stressad? Jag sov så gott i natt efter att ha druckit ett par cider i Tavastia. Blev jag så avslappnad av dem? Hemskt. 
- Måste fortsätta jobba lite till. 
- Känner mig ensam och isolerad. 

Och så dagens stora nyhet. På grund av min täta samvaro med Karin via Marthaförbundet så visste jag lite på förhand om KSF Medias köp av Ratata. Så därför har jag hunnit smälta nyheten. För att skapa och upprätthålla nåt som Ratata så krävs tid och arbete. Så jag tror nog vi alla förstår Karins beslut. Om jag vore en partyfixare skulle jag kunna söka som den evenemangsansvariga... Men jag är verkligen ingen partyfixare.

Nåväl, jag tycker inte man ska direkt ge upp något bara för att det förändras lite. Jag gillar Ratata så jag kommer fortsätta blogga här så länge jag tycker det är värt det. I LOVE RATATA

15.04.2015 kl. 18:51

Distraherad första dagen

Okej det kan hända att min plan om isolation på grund av examensarbete redan i dag har gått i stöpet. Seinabo Sey (hon som sjunger förra årets sommarlåt Younger) spelar på Svenskatalande Klubben i Tavastia och jag hade tänkt hoppa över det, men nu har flera vänner frågat om jag är på väg.... Det är jättemånga kompisar och bekanta på plats som skulle vara kul att träffa.

Förstås är spelningen jättesen och morgondagens uppstigning "kan bli" trög. Hmm...... Har inte hört en enda annan låt än Younger, så är det ens värt att betala in sig? Har några timmar på mig att bestämma mig. 

14.04.2015 kl. 17:40

Slutspurt

För att bli klar med examensarbetet måste jag nu låsa in mig för en tid framåt. Jag kan inte kolla på Breaking Bad, jag kan inte göra ärenden mitt på dagen utan jag måste ha fokus på skrivandet/tittandet/analyserandet. Undantag är några små uppdrag för Marthaförbundet men det mesta görs hemifrån. 

Untitled

Var just på lunch med min kompisar Kitty och Honken i skolan, jag bor 15 minuter därifrån. Jag lånade också två böcker och skrev under pappren för min praktik på Marthaförbundet. När någon frågar hur det går med examensarbetet så blir jag helt stressad och irriterad över att de frågar, för det känns ofta som att det går skitdåligt och det vill jag inte bli påmind om. Vet inte om jag hinner bli klar i tid och vet inte om det jag skrivit är skit eller bra. Jag har ju inte hunnit komma igång igen efter Österrikeresan förra veckan. Och hela veckoslutet var jag upptagen med inspelningar.

Men nu är det fokus igen. Och jag måste sluta luncha i skolan med kompisar för det gör också att jag förlorar fokus. #nolife #koncentrationssvårigheter #fokuseringsbrist

Men om jag klarar av allt det här då är jag BÄST! 

14.04.2015 kl. 14:59

Morotsfylla

Haha, jag har precis lagt upptäckt till en ny sortens fylla. Ni vet att det finns alkoholfylla och sockerfylla. Men, mina kaniner har drabbats av morotsfylla. :D Jag gav en bit kvällsmorot åt dem och nu gör de glada skutt och racersprång här hemma. Först skuttar de normalt men plötsligt gör de ett megahopp i luften. Eller svänger om i luften. Ibland krockar de med stolsben. Så obeskrivligt sött!

Untitled

Så här står de när de tigger bröd eller morot. Sen gör de några glädjeskutt omkring i huset innan de kommer tillbaka efter mer.

11.04.2015 kl. 21:12

Sorgligt att vara hemma

Hej, jag är hemma igen från skidresan i Österrike. Det är hemskt att vara tillbaka. Jag har kommit tillbaka till samma tråkiga hem, samma tråkiga examensarbete och samma tråkiga vardag.

Som sagt hade jag två mål för resan. Den första vara att solen skulle lysa i mitt ansikte. Den andra var att jag skulle dricka öl på en terrass i skidbacken. Check på båda, även om det var nära ögat, alltså.... Detta på grund av att solen inte lyste förrän sista dagen och det gjorde att det var för kallt för att sitta ute på terrassen. Men som tur så otroligt och obeskrivligt fin. Jag höll på att kola vippen. Vi var i ett högre berg, Kitzsteinhorn och vi åkte dit med skidbuss från Zell am See.

Untitled

Här är jag och Tessa helt i chock över hur fint det är. Jag var så otroligt lycklig att vi fick så fint väder den sista dagen. 

Untitled

Vid dåligt väder är allt vitt och man ser en meter framför sig. Men på tisdag detta <3 <3 

En sak ni inte behöver vara avundsjuka på är mina skidskills. Eller bristen på dem. Jag är motsatsen till en naturbegåvning. Jag är Bridget Jones. Men därför njuter jag av att åka i blåa backar med en svag lutning. Ha hållit utsikt efter skidskoleknattar för de åker i de bästa backarna, haha. :D

Okej, jag är lite ledsen för att jag inte är så bra (än), jag missar ju en massa backar för att jag inte vill åka dem. Men ändå fanns det tillräckligt av blåa backar och det är ju dem jag vill åka. (Ändå är jag ganska bra som reser på skidresa till Alperna fast jag bara skidat två dagar i Ruka i år och innan det kanske vart tredje år, i Kokon i Borgå...) 

Untitled

Bongade en hel del hundar på resan. En labrador i Irish pub, en golden retriever och en chihuahua uppe på fjällen och nog en massa andra. 

Natten till onsdag sov vi på flygfältet i München. Eller jag sov inte riktigt alls för jag var rädd för att någon skulle ta våra väskor och dessutom krampade mina ben av all skidning. Så i dag och igår har jag varit så trött och slut att jag knappt vetat vad jag heter. 

Denna resa får 8/10 poäng. Tisdagen får 100/10. 

09.04.2015 kl. 23:20

Ett hem med djur

Jag kan nog inte tänka mig ett hem utan ett djur. Jag lyckades bo tre månader hemifrån (förutom internatet i Karis) innan jag skaffade Sally.

Untitled

Det går liksom inte att bo utan liv i huset. Liv, rörelse och päls. 

Kaninerna har varit mycket gosigare på sistone <3 De kommer fram direkt och följer efter mig. De ligger utfläkta som små kaninstekar var som helst på golvet och de verkar känna sig tryggare. 

Det som hände när Sigurd kom in i huset för 10 månader sen var att konkurransen om godbitarna blev större. Nu vill inte kaninerna att jag klappar dom medan de äter, för de tror att jag ska stjäla maten från dem. Det gör de nämligen från varandra, stjäl mat från munnen. :D 

Så jag är bara så tacksam över att jag har två pälsbollar hemma hos mig, att höra dem tugga på hö och skutta omkring är ett tryggt och hemtrevligt ljud. Världens bästa ljud. 

05.04.2015 kl. 15:52

Jag drar till Österrike

Ciao! Om några timmar åker Tessa och jag till flygfältet för att resa till Mozarts hemstad Salzburg. Först skulle vi få bilskjuss men personen fick förhinder så vi måste ta bussen med skidor och brädor. Kanske vi klarar det. 

Först flyger vi till München och tar tåget därifrån till Salzburg. Våra kompisar väntar där på oss och i morgon  åker vi till skidorten Zell am See. 

Untitled

I går installerade jag kaninerna hemma hos familjen i Borgå. De bor i hjälpköket som vanligt och jag satte upp en koja åt dem. Hoppas på daglig uppdatering av kaninskötarna. Hanna är första kaninskötare, pappa är andra kaninskötare och mamma res. kaninskötare. 

Det ska bli så otroligt skönt att åka iväg med mina kompisar. Över nyår var jag i Kuusamo med samma gäng och då skidade jag för första gången i större backar. Jag är en riktig nybörjare och var livrädd innan resan. På den här resan tänker jag att jag kommer åka en del själv då de andra knappast vill åka med mig för jag är så långsam. Det ska bli skönt hur som helst, tror jag.

Jag har två mål med resan: 

1. Att skida långsamt ner med solen i ansiktet

2. Att dricka skumppa på en bar i backen i Österrike. (Fortfarande soligt).

(Bonusmål: Att glömma lite tråkiga saker som dök upp i går passligt inför resan.... Alltid ska det vara något. Vad ska man göra för att inte bli besviken- ska man sluta ha förväntningar på människor överhuvudtaget eller aldrig fästa sig vid nån?)

Nåväl, slut på retoriska frågor. Nu reser vi till ALPERNERNA!!! 

03.04.2015 kl. 13:13

Brev till en stjärna

Jag är en dagboksskrivare. I många år har jag skrivit dagbok, ofta lite varje dag, men ibland med ett pauser på flera månader. Både bra och dåliga händelser och tankar hamnar i dagboken. För att inte få skrivkramp så tänker jag inte att min dagbok måste vara perfekt eller välskriven utan jag bara klottrar ner meningar och ord. Det finns inga regler om vad jag måste skriva om, vilket gör mina dagböcker tråkiga att läsa i efterhand, en del dagar har jag bara skrivit tråkiga referat om vad jag gjort, med en femårings handstil. 

Så syftet med dagboken är att det ska vara terapeutiskt och befriande. Att bara få utlopp för sina tankar. 

En annan sak jag tror på är att skriva brev. När man är ledsen eller arg på nån så hjälper det jättejättemycket att skriva ett brev till hen. Man behöver alltså inte skicka det, men bara att skriva ner sina känslor får frustrationen att lätta. Detta gjorde jag i går och det kändes faktiskt bättre efteråt. 

Se det som dagens tips. 

Untitled

Detta är dagboken och den lilla röda är Braboken där jag skriver tre bra saker som hänt under dagen. 

Untitled

Den här serien som hänger ovanför min säng gjorde jag i folkhögskolan i Karis. Jag var inspirerad av Ebba Lindqvists dikt Brev till en stjärna. Här är mina två favoritstycken. 


Brevet om någonting
som var skönare än allt.
Brevet om någonting
som var svårare än allt.
Om hur värdefullt
livet var på jorden.
Om hur värdelöst
livet var på jorden.
Om hur livet var spärrat
av taggtråd.
Om hur livet var utan gräns.

Tomhänta kom vi till jorden,
men ingen går tomhänt tillbaka.
Var och en har sitt brev att bära.
Var och en har sitt brev
att bevara -
brev till en stjärna.

 

01.04.2015 kl. 19:30

Att fixa saker

Börjar märka av biverkningarna av medicinen mot öroninflammationen. Känner mig galet trött, som en zombie. I alla fall tror jag det är av medicinen. Eller sen inflammationen i sig. Blir alltid likadan när jag har bihåleinflammation också. 

Nåväl. Det jag skulle berätta var att min dag var ganska skit. Fick hem skattedeklarationsbrevet för år 2014 och jag måste, som väntat, betala tillbaka studiestöd. Vilket uselt system ändå. Varför måste jag betala tillbaka pengar som jag förtjänat själv tack vare ett bra sommarjobb och jobb vid sidan av studierna. Jag skulle förstå bättre om det gjorde att jag missade skola och studiepoäng, men jag har inte missat några kurser. Jag studerar enligt mitt schema, gör alla kurser och kommer bli klar från skolan som planerat. Såjo. 

Men jag har försökt kolla runt om det finns några kryphål eller något. Vid första beräkningen skulle jag betala 650 euro tillbaka, men vid närmare kontroller så måste jag troligen betala typ 400 tillbaka. Så det är ju lite bättre. 

Dessutom behöver jag inte betala 15% ränta om jag betalar tillbaka stödet frivilligt inom maj. Men jag har bokat uppringningstid så de ska ringa mig nästa vecka så går vi igenom allt med FPA. 

Är dock jätterädd för byråkratmänskor. Skatteverkets personal har fått mej att börja gråta för de var så elaka. Bara för att jag aldrig minns hur jag räknar min förskottsinnehållning betyder så behöver de väl inte skrika åt mig. 

Untitled

Och mitt pass kom i dag, tre dagar innan avfärd. Yiha! Blir nöjd av att fixa saker. Ta reda på saker om pass och återbetalningar och lyckas med det. Okej passproceduren var besvärlig men nu är glädjen stor när jag har passet i min hand. 

31.03.2015 kl. 22:53

 

Maj 6

Hej, jag är Frida! Jag är en av dem som nästan vrider nacken ur led när jag får syn på en hundvalp gå på gatan. Fridas Djurblogg handlar främst om djuren som finns i mitt liv. Jag har två kaniner- drottningen Sally och energiknippen Sigge. De bor med mig i Helsingfors. Hos mina föräldrar i Borgå finns Golden Retrievern Maya som hatar agility. I bloggen skriver jag om det som händer i mitt liv. Jag är 23 år, utbildad medianom och jag älskar Roller Derby.

Alla bilder tillhör och är tagna av mig om inte annat står skrivet. Om ni vill låna en bild, hänvisa till bloggen.

Kommentarer är ytterst välkomna, jag svarar på alla!

Untitled

Arkiv:
Historien om Sally: 1, 2, 3
Den bästa av hundar: Maya

Untitled

Maya, 6 år

Kontakt:
fridasdjurblogg at gmail.com

Twitter
Flickr

Sally i sängen 2

Sally, 4 år

IMG_1493

Sigge, 1 år

 

Bloggtips: 

Amanda i Underlandet
Anna/ Projekt Ines
Anne
Biffen
Carita
Charlotte
Duellen

Emma
Emma Sophia
Fredrika
Koltrast
Julie
Karin
Kashmi
Kvalificerat nonsens
Mamma/ Helen
Olivia
Púpú von BunBuns
Satu
Vanessa
Vilhelmina
Wonderland

Bloggkommentatorerna
Emelie&Tobbe
HanaPee
Jonna Jinton
Spiderchick